Artikelserie om Ghost – del 1

Få – om ens några – metalgrupper under de senaste tio åren har varit så igenkända och kontroversiella som den svenska gruppen Ghost. Deras blandning av lättsmält goth-rock och satanistisk halloween-inspirerad rock har gjort dem till mainstreamklubbens favoriter som menar att de är ultra-satanistiska och läskiga då de målar sina ansikten med läskiga färger. På grund av det här har deras shower och framträdande gett dem internationell uppmärksamhet vilket har gett dem platser på samma konserter som Iron Maiden, och till och med blivit belönade med en Grammy. Men för många av oss som älskar metal – inkluderat jag själv – så är det något med Ghost som inte riktigt sätter sig hos mig. Kanske är det sången. Det nasala och jobbiga utan att röra vid själva känslan av metalmusik. Kanske är det kostymerna, vilket spelar på mörkret men aldrig går riktigt hela vägen. Eller kanske är det uppmärksamheten de får från mainstream-scenen, vilket är det ultimata sättet att störa en person som verkligen älskar metalmusik.

Artikelserie om Ghost – del 1

Vilka är Ghost?

Eller så kanske det beror på hur hungriga de är. Kort sagt: Ghosts självskapade publicistiska förmåga är löjlig. Allt de gör syftar till att ge dem så mycket uppmärksamhet som möjligt. Allt de gör kan sammanfattas med. 1: gör något som skapar uppmärksamhet. 2: förneka och anklaga journalister för att de skriver om vad de gjorde under punkt 1. Deras strategi kan liknas vid en tonåring som dyker upp vid julmiddagen med en tatuering på ansiktet och skriker ut ”låt mig vara ifred” varje gång någon nämner tatueringen.

Bakgrund om Ghost

Lite bakgrund: Ghost grundades under 2010 med en demo om tre singlar. Sabbathon-inspirerad metal blandad med goth-tema som över en natt blev en sensation på underground-scenen. De blev hyllade av så väl frontfiguren från Darkthrone så väl som flera andra recensenter inom scenen. Det fick deras debutalbum Opus Eponymous att lanseras av två etablerade indie-bolag: Rise Above i Europa och Metal Blade i USA. Gruppen exploderade i princip över en natt. Kanske berodde det lite på att Papa Emiritus bar en satanistisk påve-dräkt under en av sina shower, medan resterande gruppen klädde ut sig i andra religiösa symboler. Kort sagt. Sedan dess har gruppen gjort om sitt ljus till att likna den trendiga musiken som kom från 80-talet och har sedan dess släppt flera imponerande låtar. Den senaste är låten Rats vilket skildrar gruppen i musikvideon som en helt galen person.

All PR är bra PR

Men Ghost rutin har sin egen historia. Med varje album så introduceras en ny Papa Emiritus. Emiritus II med en lite mer stilistisk kappa. Emiritus III med en ännu läskigare döskalle, svart-slingat hår och vita operahandskar. Man kan säga att Ghost fortsätter att provocera och förändra sin stil. Kanske är det ett försök att fortsätta hålla sig relevanta, eller så gillar det helt enkelt att irritera och ifrågasätta status quo i metalgenren. För en sak är säker – det spelar ingen roll hur mycket hat och irritation de får från sina fans eller andra journalister. Det spelar ingen roll hur mycket folk säger att de bara gör det för uppmärksamheten. De fortsätter göra det i alla fall. För kanske är det sant: all PR är bra PR.

 

Comments are closed.