Metalmusikens uppkomst – del 2

Under 1980-talet såg man en explosion i populariteten, den musikaliska utvecklingen och den geografiska spridningen av Heavy metal. Under det tidiga 1980-talet dök det upp en rörelse kallad New wave of British Heavy metal i England, denna leddes av band som Iron Maiden, Judas Priest och Diamond Head. Den bas av blues som tidigare hade karaktäriserat nästan alla tidigare former av rock var nu nästan omärkbar i musiken. New wave of British Heavy metal definierades av höga, wailande voklaer, två harmoniserade elgitarrer och teman som handlade om att vara en rebell, satanism och det ockulta. Populariteten för denna musik spred sig till Nordamerika och Europa där den fyllde arenor och gjorde konservativa föräldrar förargade.

Popvänligt

Under den stora vågen av metal musikens ökade popularitet under 1980-talet så började den subkultur som hade formats under den period då musiken började fragmenteras till olika scener och undergenrer. Fler tillgängliga popvänliga band som Def Leppard, Van Halen och Twisted Sisters skrev slående, radiovändliga låtar kombinerade med flashiga, ofta genrebrytande kostymer och skapade på så sätt en undergenre som vi känner till som glam metal.

En ny gren

Samtidigt började många band ta Heavy metal som en ökande experimentell, mörk och provocerande temariktningar, delvis som en reaktion till de radiovändliga metalband de såg som förrädare. Brittiska Venom, de danska Merciful Fate och Hellhammer från Schweiz uttryckte översatanistiska texter och spelade musik som var mer intensiv och extrem än någonting man tidigare hade hört. I Kalifornien dök det upp en undergenre som kallades thrash metal när musiker började öka tempot än mer än sina brittiska föregångare. Metallica, Slayer och Megadeth var de som ledde denna rörelse och tillsammans med den extrema metal som utvecklades i Europa inledde de en delning inom subkulturen av den vanliga metalmusiken och de extrema delarna.

Hårfint
Men det var inte bara thrash genren som utvecklades under denna tid, i fronten för en annan utveckling såg man Mötley Crüe, RATT och Poison där man skapade ett effektiviserat närmande med ett naturligt och förenklat sound. Istället lade man mer tid på teaterskap och underhållning på scenen, detta kallades Hair metal. För dessa band var spektaklet produkten, dess mest kommersiella och framgångsrika inkarnation Hair metal sålde härliga tider genom enkla sångsturkturer där texterna fokuserade mest på snabba bilar, fester och det goda livet.

Nya vägar

När man nådde 1990 hade metal musiken nått en vägkorsnng, nykomlighetenn av hair metal försvann lika snabbt som det vällde ut över scenerna medan thrash fortsatte vara för extremt för den huvudsakliga publiken. En del thrash band som Metallica och Megadeth experimenterade framgångsrikt med en säljande och tilltalande väg. Detta steg var en reaktion till en snabbt ökande popularitet av Grunge, medan en del thrash band vände sig till  rampljuset så omfamnade andra den ohämmade frihet av det underjordiska. Pantera var ett av de band som njöt av säljande framgång genom att undersöka utvecklingen av thrash-hardcore hybriden. De kämpade för många av de liknande sammansättningarna av thrash metal, men drevs av det extrema. Den aggresiva melodiska gittarren från Dimebag Darrel Abbot tillsammans med den släggrösten från Phil Anselmo skapade ett riffdrivet sound utan nonsens som representerade den naturliga framfarten i metal.

Comments are closed.